Tips för mindre syskonavundsjuka

Det finns barn som älskar sitt nya syskon från start, men också de som - när nyhetens behag lagt sig - tycker att ni gott kan lämna tillbaka bebisen på BB. Hur väl man än försökt förbereda det blivande storasyskonet innan bebisen kommit, så går det aldrig att veta hur reaktionen kommer att bli. Det är en stor förändring för hela familjen och gemensamt för de flesta som just fått syskon är att tillvaron gungar en aning och inte känns riktigt som förut. Därför är det inte konstigt om det kommer olika reaktioner!

Första tiden efter att familjen blivit större

Går det, så försök tillbringa de första dagarna tillsammans som en familj. Ni behöver alla vänja er vid era nya roller och det är vanligt att barn som blivit storasyskon känner sig oroliga och inte helt avslappnade innan de landar i sin. Känslan och rädslan av att bli utanför kan finnas där, ofta tillsammans med en upplevelse av att tillvaron helt plötsligt blivit svår och full av krav när det finns en liten skrutt att behöva anpassa sig efter. Storasyskonet kan fundera över om föräldrarna verkligen gillar hen lika mycket fortfarande, det låter nämligen inte så när det bara gullas med bebisen jämt…

Att den lille inte heller lever upp till förväntningarna - utan faktiskt är rätt tråkig och mest skriker - är en annan sak som kan ge ett stick av besvikelse. Det kan också finnas oro över hur ömtålig den lille är och att något ska hända. Det är helt enkelt otroligt många olika känslor som kan, och troligtvis kommer att, bubbla upp under den turbulenta tiden med en ny liten familjemedlem. Därför är det bra att planera in mycket tid tillsammans i lugn och ro.

Hur förebygger man syskonsvartsjuka?

Av naturliga skäl kan inte det äldre barnet få förälderns uppmärksamhet på samma sätt som innan, när en ny liten bebis dykt upp i familjen. Det går ju inte att göra något åt, men det brukar ändå hjälpa att prata om det med barnet. Att visa förståelse för att det känns jobbigt ibland och inte alls speciellt kul att alltid behöva dela föräldrar med en annan person brukar göra gott för storasyskonet. På så sätt får hen veta att det är helt okej att känna sig besviken, arg eller avundsjuk på sitt syskon. Var noga med att inte skuldbelägga känslorna utan se det som något naturligt som måste få finnas ett tag. Ofta blir det så, i familjer med två föräldrar, att den som inte fött tar mer ansvar över det äldre syskonet när en liten bebis kommer. Det kan vara väldigt givande och ge en djupare relation, samtidigt som det kan finnas en risk att barnet upplever att den andra föräldern helt sonika bytt ut hen mot det nya lilla livet. Som föräldrar är det bra att tänka på det och försöka dela upp ansvaret för bebisen och kanske byta rollerna, så att det äldre barnet får tid på tu man hand med båda sina föräldrar och inte bara en av dem. Att växla vem som gör saker med det äldre barnet kan vara att sätt att hjälpa storasyskonet att inte bli lika svartsjuk.

En annan viktig grej att tänka på för att förebygga svartsjuka är att försöka ha lite is i magen och inte vara alltför överbeskyddande mot den lilla bebisen. Självklart måste den skyddas om det kommer slag och liknande från svartsjuka syskon, men det brukar bli jobbigt för alla om föräldrarna skyddar bebisen så mycket så att storasyskonen knappt kan titta på den lille utan att någon kommer springandes för att förmana och passa. Ett bra sätt att lära det stora barnet vad man får och inte när det kommer till närkontakt är att låta hen vara med och hjälpa till. Storasyskon är nämligen utmärkta medhjälpare när det gäller att hämta blöjor och nappar, lyfta upp bebisens ben vid blöjbyte, sätta på mössan, bädda om med täcket osv. Förutom att få koll på hur mjuk och fin man ska vara mot sitt småsyskon så brukar det kännas bra att få vara viktiga på riktigt för sitt lilla syskon, att få ta hand om bebisen tillsammans med föräldrarna och inte bli utstött.

När svartsjukan är i full blom

De flesta barn får en liten släng av syskonsvartsjuka när de får ett småsyskon, men för vissa blir det extra starka känslor - även om man som förälder har försökt förebygga och göra allt så bra som möjligt. I de fallen väntar ofta en utmanande period - inte sällan med hårda ord och fysiska påhopp på den lilla bebisen - vilket är kämpigt för alla i familjen. Det enda man kan göra i ett sådant läge är att försöka förstå vad som triggar i gång svartsjukan och hjälpa barnet med sina känslor. Det är jättejobbigt att vara svartsjuk så storasyskonet behöver tröstas, stöttas, peppas och tröstas igen när det är som mest besvärligt. Att få känna sig förstådd och älskad även om man är bråkig är otroligt viktigt och läkande och gör att svartsjukan lägger sig snabbare. Fyll på det äldre barnet med lika mycket smekningar, gullande, leenden och uppmärksamhet som bebisen får, så mycket ni bara orkar och hinner! Det lönar sig till slut och barnet blir tryggare och lugnare med tiden.

Ett vanligt uttryck för svartsjuka hos små barn är att de ger sig på sitt lillasyskon fysiskt med till exempel nyp, hårt tryck, slag eller bett. Det kan såklart kännas obehagligt, men försök att inte bli helt förskräckt om det råkar hända utan se det i stället som en olyckshändelse där barnets känslor tog över alltför mycket. Har man ett syskon som gör illa bebisen regelbundet är det bra att man försöker se till att alltid vara nära barnen under en period, så att man hinner stoppa det innan det händer. Även om man kan bli irriterad och ledsen över det så är det jätteviktigt att tänka på är att våldsamheter från syskon inte är uttryck för att barnet har en dålig personlighet, är ouppfostrat eller hatar sitt syskon. Det handlar istället om att impulskontrollen ställer till det och därför måste vi vuxna finnas i närheten för att hjälpa barnet att hindra sig själv. Om man inte gör så stor grej av våldsamheterna utan bara konstaterar att man inte får göra illa bebisen och sen avleder till något annan mer positivt, så brukar det avta och inte bli ett stort problem.

Stor vill vara liten igen

Lika vanligt som svartsjuka är även avundsjuka när man fått ett syskon. Många storasyskon tittar med längtan på nappar, nappflaskor och blöjor och önskar inget hellre än att få vara liten själv också och bli omhändertagen av föräldrarna på samma sätt. Även om det kan kännas lite frustrerande att barnet helt plötsligt vill börja med kvällsvälling igen, efter ert kämpande att sluta med det, så är det inte konstigt eller dåligt. Det stora barnet kommer inte backa i utvecklingen på riktigt om hen får bli ompysslad och känna sig lite liten ett tag. Bjud gärna på extra omsorger om ditt barn vill ha det! Bär, mata, gulla, mys, prata bebisspråk eller vad det nu är som barnet suktar efter. De brukar njuta oerhört av det och det är dessutom ett bra tillfälle att fylla på med lite extra kärlek och därmed motverka svartsjuka.

Såhär kan du göra för att hjälpa ett svartsjukt syskon:

• Se till att det äldre barnet inte känner skuld över sin svartsjuka. Berätta att du förstår hur det känns. Prata om det.
   
• Låt det äldre barnet vara med så mycket det vill och så mycket det går när du är med bebisen.
   
• Beröm barnet för alla snälla saker det gör för sitt småsyskon.
• Det ska aldrig vara ett problem att vara äldsta barnet i en familj, utan låt det istället bli en fördel att vara storasyskon.
   
• Se till att matstunden blir mysig också för det äldre barnet om det är möjligt. Den som inte håller i bebisen och ger hen mat kanske kan läsa en bok för den äldre eller leka något riktigt kul ute. Eller också kan det äldre barnet kanske få leka med något lugnt bredvid, eller se en film ihop under matningen. Finns ork och fantasi kan den som matar hitta på en egen berättelse som man kan bygga ut under flera matstunder - barn brukar inte vara så värst petiga om storyn har små hål här och var, utan gillar ofta att få vara med och fantisera om vad som händer härnäst.
   
• Den lille bebisen kommer få mycket saker som är nya i hemmet. Det kan vara klokt att köpa en present från minstingen till det nyblivna storasyskonet, så hen upplever att det inte bara är den lilla som får något.
   
• Be släktingar och vänner att först hälsa på och prata en stund med det äldre barnet innan de beundrar nykomlingen. Har de med en present till den lilla är det klokt att de även tar med något till det stora barnet.

Faktagranskad av Tova Winbladh, legitimerad psykolog