Barn som inte äter – Matvägran

libero_brand-launch_kitchen-baby_desktop

En vanlig oro hos föräldrar är att ens barn matvägrar eller bara äter väldigt få saker. Och det är inte så konstigt - vi blir faktiskt lugna av att se våra barn äta, det finns en ren evolutionär anledning till det. Mat behövs ju för att leva. Är det så att barnet inte vill äta, kommer ofta stressen som ett brev på posten. 

När vi pratar om matvägran så är det ju sällan så att barnet helt vägrar all slags mat – utan det handlar oftare om väldigt selektiva barn. Kanske tycker vi till och med att de är kräsna när det kommer till mat, men då kan det vara viktigt att komma ihåg att nya smaker faktiskt ofta tar tid att lära sig. Sen varierar barns aptit också stort - en del äter mycket, andra lite. Det finns alltså inte något som man kan kalla den perfekta portionen utan du får istället se till ditt barns allmänna aptit snarare än att fokusera för mycket på enskilda måltider. Börjar du tänka så kan du kanske märka att ditt barn faktiskt äter en hel del under dagens lopp - bara lite uppdelat. Det är okej att vara lite selektiv ibland. Det händer inte helt sällan att barn fastnar för en viss typ av mat under en period och vägrar att äta något annat. Det kan vara potatis, ärter, gurka, ja i princip nästan vad som helst. Det behöver inte vara någon fara och brukar gå över av sig själv, eller bytas ut mot andra livsmedel. Ett sätt att tänka är att du kan försöka se på näringsämnen och måltider som att de bör vara varierade över tid. Att bara äta tomater till lunch kan alltså vara helt okej ibland – bara det inte sker varje måltid. Om barnet däremot äter så lite att det inte växer som det ska så behöver man prata med sin BVC, och få guidning därifrån. 

Fem tips om du har ett barn som inte vill äta 

Det kan vara frestande att använda alla möjliga tricks som till exempel lekar, belöningar och hot för att få barnet att svälja en munfull eller två. Problemet är att det lätt kan bli till en cirkus som mest skapar stress för alla inblandade - och kanske i längden få motsatt effekt. Här får du fem tips på hur du kan göra om du har ett barn som inte äter.

 1. Håll dig lugn och avslappnad 

Vi vet att det är lättare sagt än gjort, men försök att hålla dig lugn och avslappnad, det är nämligen det som oftast hjälper mest. För om matsituationen får vara en trevlig stund utan tjat och bråk blir det också lättare för barnet att förknippa mat med något positivt och härligt. Och då ökar sannolikheten att ditt barn vill sitta med och smaka på maten! 

2. Servera olika sorters livsmedel – utan att tjata

Lägg små mängder mat på barnets tallrik – eller låt barnet plocka själv från skålar. Försök också undvika att tjata. Måltider ska inte vara en tävling om vem som har starkast vilja! Det lönar sig i längden att försöka ta det med ro och ha tålamod. Fortsätt att ställa fram olika livsmedel även om barnet inte vill ha – en dag kan det plötsligt ändras och barnet vågar smaka något nytt. 

3. Tvinga aldrig ett barn att äta

Om ditt barn matvägrar helt när du ställt fram maten på bordet så kanske hen helt enkelt inte är hungrig. Det kan vara så ditt barns inre matklocka helt enkelt går i otakt med resten av familjens eller så har ni kanske ätit mellis för nära inpå. Det är enormt svårt för små barn att tvinga sig själva att äta om de inte är hungriga, så pressa inte barnet till det. I de flesta fall gör hungern att barnet äter vad det behöver, i alla fall om matsituationen inte blivit alltför känsloladdad på ett negativt sätt. 

4. Ditt barns smak är personlig – precis som din egen

Precis som du själv säkert har egna matpreferenser så kan det finnas vissa sorters mat som ditt barn helt enkelt inte gillar. Kanske har du själv mat som du fortfarande helst undviker medan det finns andra sorters mat som du har lärt dig att gilla med åldern. Det är inget fel med att servera livsmedel och rätter som du vet att ditt barn gillar, tvärtom kan många små matvägrare behöva få sin favoritmat rätt så ofta i perioder när det är svårt att äta. 

5. Matro vid matbordet

En del barn behöver lugn och ro för att äta, andra äter fort eller sakta. Upptäck vad som är viktigt för ditt barn. Kanske blir ditt barn mer intresserat om det får lägga upp själv? En del barn blir mätta när de ser mycket mat så testa att lägga upp små portioner och låt barnet plocka med maten själv, som till exempel ärtor. Det brukar också underlätta för aptiten om det pratas om annat runt bordet än barnets ätande. Försök att slappna av och ha det mysigt ihop i stället! 

En 3-åring är ofta skeptisk till ny mat

Små bebisar är mer öppna inför nya smaker och maträtter än äldre barn, därför är det bra att redan tidigt börja introducera olika sorters livsmedel. Redan i tvåårsåldern kan det börja bli svårare att erbjuda nya smaker, vilket - om man har otur- kan hålla i sig länge. Det som händer i två- och treårsåldern hänger samman med utvecklingen, både den fysiska och psykiska. 

I takt med att barnet blir mer och mer självständigt ökar tendensen att inte alltid vara så samarbetsvillig vid matsituationen. Ofta äter dessutom barn mer och med större aptit på förskolan än hemma och då är behovet inte så stort på eftermiddagen när vi vuxna kanske förväntar oss att barnet ska vara hungrigt. Denna krock kan leda till konflikter och missförstånd och ibland göra att middagssituationen inte är så rolig under några år. Sänkta krav och en skopa extra tålamod brukar kunna underlätta.

Om barnet inte äter på förskolan

Ibland händer det förstås att barn inte vill äta på förskolan, utan bara hemma. Och det kan finnas en rad olika anledningar till det. Det bästa då är att prata med personalen om de kan se något mönster i när barnet inte vill äta. Kanske är miljön lite för stökig för att barnet ska få matro? Kanske blir barnet stressigt av att andra äter upp fortare än en själv? Kanske vill barnet välja själva och lägga upp sin egen mat? Precis som hemma så behöver personalen försöka hitta den miljö som funkar bäst – men även här utan att tjata.   


Faktagranskad av Tova Winbladh, legitimerad psykolog

Tova Winbladh 2.PNG
Tova Winbladh
legitimerad psykolog