Bebisars utveckling 6-18 månader

När bebisen passerat halvåret så händer det väldigt mycket i dess liv. Balansen förbättras, händerna samarbetar bättre, medvetenheten och nyfikenheten ökar och bebisen kommer snart att ta sig fram själv. Du som förälder kommer nog häpna över hur mycket ditt lilla barn lär sig. Sen är det ju så att barn utvecklas i olika takt och det kanske kan vara skönt att veta att en av uppgifterna som BVC har är att följa barnets utveckling - helt enkelt för att tidigt kunna sätta in extra stöd om det skulle behövas. Som förälder kan man också höra av sig till BVC mellan besöken om det är så att man är fundersam kring något i barnets utveckling.

Håller i saker och utvecklar pincettgreppet

Finmotoriken har nu börjat sätta sig, och en 6-månaders bebis kan ofta greppa efter föremål med både höger och vänster hand. För en 10-månaders bebis, brukar det så kallade pincettgreppet att utvecklas, alltså när man använder tummen och pekfingret för att greppa något. Än går det inte att avgöra om barnet är höger- eller vänsterhänt eftersom båda händer brukar användas ungefär lika mycket, och ska kunna samma saker. Det är först efter ett års ålder som beteendet att föredra en hand före en annan börjar visa sig. Vid 1,5 års ålder så har de flesta barnen fått sån pass koll på händerna att de kan äta med sked, dricka ur mugg och bygga ett torn med några få klossar.

Sitter utan stöd

De flesta halvårsbebisar behöver fortfarande stöd för ryggen när de sitter, men ju stabilare bebisen blir desto längre stunder kan du låta den sitta själv - och med tiden utan stöd. Att få öva är ju det bästa sättet att träna upp sina muskler, men det är klokt att hålla lite koll så att bebisen inte blir sittandes still för länge eftersom det blir väldigt jobbigt för ryggen - det är ju ett, i förhållande till kroppen, stort huvud som ska hållas upp. När barn är runt 10 månader så kan de flesta sitta helt själv, utan stöd.

Roligt för spädbarn att ligga på mage

De flesta bebisar i 6-månadersåldern brukar föredra att ligga på mage och upptäcka världen, och de som ännu inte kommit på hur de kan rulla runt kommer snart lära sig det. En annan grej som bebisar i den här åldern ofta gör är att de rör sig som en klocka när de ligger på mage, på det sättet kan de snurra runt och nå saker som de tidigare inte lyckades få tag på. Det är också från magläge som den första förflyttningen med stor sannolikhet kommer ske. Men tvärtemot vad man kanske tror så är det inte framåt som är riktningen. Det vanligaste är faktiskt att barn börjar med att åla sig bakåt. Det beror på att de i sin iver att komma framåt trycker ifrån med armarna och effekten blir då, kanske lite snöpligt, det motsatta. Nästa steg i den utvecklingen är att samtidigt lära sig använda benen för att ta sig framåt och uppåt.

När börjar barn krypa?

En del bebisar kan stå och gunga på alla fyra ganska länge innan det sätter av i kryp, andra kommer snabbare på hur de kan börja sätta ena knät framför det andra för att det ska gå framåt. Det finns de som börjar redan så tidigt som vid halvåret – andra tycker det är mindre intressant och väntar flera månader till innan de blir sugna på att krypa. Försök att inte stressa på, utan låt det ta den tid barnet vill. När det väl börjar lossna så kan det vara bra att veta att barn behöver få röra på sig mycket för att deras kryprörelser ska bli stimulerade, så när bebisar väl börjar få kläm på det här med att stå på alla fyra så är det inte dumt att låta dem göra det så mycket som de vill. Det är vanligt att barn blir både frustrerade och arga när de vill krypa men inte lyckas ta sig någonstans – det är en helt naturlig del av utvecklingen och du kan trösta dig med att humöret brukar lugna sig när bebisen fått lite styr på hur armar och ben kan jobba tillsammans. Sen kan det vara bra att känna till att långt från alla bebisar faktiskt tycker det är lönt att lära sig krypa. En del blir nämligen så bra och snabba på att hasa eller åla sig fram att motivationen för att just börja krypa inte finns där utan bebisen hoppar över det steget och går direkt från att åla eller hasa till att gå.

En grej som ofta händer i samband med att barnet börjar ånga runt mer för egen maskin är att det kan bli lite oroligare och får ett ännu större närhetsbehov. Det beror för det mesta på att världen för en 7-8 månaders bebis blir så mycket större, både rumsligt och världsligt. Förmågan att ta in omvärlden blir nu nämligen bättre samtidigt som då bebisen också själv börjar förflytta sig rent fysiskt, och det kan såklart kännas superläskigt att som liten skrutt råka krypa bakom ett hörn och helt plötsligt inte se, eller förstå, vart ens förälder tagit vägen. Men separationsängslan är också en del av utvecklingen och det är bra att vara medveten om. Det är heller inte ovanligt att sömnen i samma veva blir påverkad och att en bebis som passerat halvåret helt plötsligt börjar sova oroligt. Det bästa knepet är helt enkelt att fylla på med så mycket närhet det bara går - och veta att det går över.

Att ställa sig upp med stöd – och gå utefter möbler

När barnet har fått koll på hur man smidigast förflyttar sig framåt genom att krypa eller hasa kommer nästa steg – att ställa sig upp. Precis som med all annan motorisk utveckling så varierar tidpunkten för olika barn. Att ställa sig upp när man är sex månader är ganska tidigt, det vanligaste är att det dröjer ytterligare några månader. Sen är det sällan så att de lär sig ställa sig upp helt själva, i början handlar det oftare om att dra sig upp med hjälp av möbler eller en vuxens byxben som stöd - det är i denna vevan det kan vara en idé att dra åt skärpet. Efter lite övning på att dra sig upp brukar den komma ganska naturligt att bebisen försöker resa sig upp och stå själv. Efter det brukar de första hjälpta stegen komma, alltså att bebisen lyckas gå i sidled utmed möbler eller annat i lagom höjd som finns att hålla sig i. Sen kommer det nog ändå vara så att din bebis föredrar att krypa eller hasa fram under en längre tid eftersom det är ett mycket snabbare och mer effektivt sätt att ta sig fram.

Att få lära sig upptäcka och undersöka sin omgivning

Barn lär sig mycket genom att få vara med och undersöka sin stora, lilla värld. Att öppna skåp, titta i lådor, känna på saker och undersöka sin omgivning under en vuxens uppsikt – det är den bästa vägen till att lära sig. Ett tips är att rensa ut alla ömtåliga, små och vassa grejer i kökets underskåp och därefter låta barnet gå loss. Att själv få hitta – och dra ut – olika köksredskap som bunkar, slevar och plastmuggar är superspännande, utvecklande och väldigt roligt för en ettåring. Att plocka undan är dock inte en ettårings starkaste gren, men något som man som vuxen kan visa barnet hur man gör.

När börjar barn gå?

De flesta barn tar sina första steg någonstans mellan 12-15 månaders ålder, men det finns de som är tidigare och de som är senare. Det är lätt att bli lite orolig i början av alla dunsar i backen men det är en naturlig del av utvecklingen. Barn är gjorda för att hålla i minst 80 år och det är faktiskt så att en bebis som precis lärt sig att gå ramlar ungefär 17 gånger i timmen - så låt de små dunsarna vara en påminnelse om barnets ihärdighet. I början kan man vara med och stötta bakom, men när hen förstått principen så är det är bra att låta bebisen försöka att ta sig upp själv och inte ingripa varje gång eftersom man lär sig genom att försöka själv.

Bebisar som är 1,5 år eller äldre brukar ofta gå ganska stadigt, men det beror såklart på när hen kom igång med att pinna omkring, att gå är ju en färdighet som - precis som de flesta andra saker ett barn lär sig - behöver tränas för att utvecklas. Många barn kan nu också sätta sig på huk och resa sig utan stöd, och en del har redan siktet på att försöka lära sig att springa.

Faktagranskad av Maria Frid, Barnläkare