Separationsängslan hos bebisar
Någon gång efter det att de blivit sex månader så brukar många bebisar börja reagera lite mer på att bli lämnade av sina föräldrar. Det beror på det som lite slarvigt brukar kalla separationsångest, men som egentligen är ett naturligt steg i utvecklingen, en känslighet för separationer.
Det kan vara lite förvånande att barnet reagerar med storgråt om du lämnar rummet, eller om det helt plötsligt inte alls vill bli hållen av någon annan än dig. Du kanske börjar fundera på om barnet är otryggt eller om du gjort något fel som förälder - men vila tryggt i att det inte är där det ligger, utan det är barnet som tar ett kliv i utvecklingen. Den känslomässiga och kognitiva mognad som sker hos bebisen efter den tagit steget förbi halvårssträcket gör nämligen att barnet nu har större möjligheter att förstå att du som förälder kan försvinna. Vilket såklart kan skapa oro och stress när det händer - även om du bara passar på att kissa med dörren stängd.
Olika känsliga
För vissa barn håller den ökade separationskänsligheten i sig en kortare tid, medan andra barn fortsätter att tycka att separationer från föräldrarna känns jobbiga under hela förskoleåldern, eller ännu längre upp i åldern. Vi är helt enkelt olika även i detta. Sen är det många barn som har en lite extra intensiv period med separationsängslan när de är runt ett år. Då brukar det vara klokt att tänka på att inte utmana barnet för mycket under denna period. Om ditt barn blir väldigt klängigt och närhetssökande helt plötsligt så är det inte en dålig ovana det lagt sig till med, utan bara att det behöver vara extra nära och tanka lite trygghet.
Jobbigt för både barn och föräldrar
Om man har ett barn som är väldigt mammigt eller pappigt och inte vill vara själv en endaste sekund, så brukar det kunna kännas lite påfrestade och stundvis jobbigt. Framförallt om det mest är ena föräldern som barnet inte vill skiljas ifrån. I de lägena får man försöka trösta sig med att det oftast är en fas och det blir bättre när barnet är lite äldre.
Fast självklart måste man kunna få en paus som förälder även om barnet blir ledsen och protesterar när man går. Oftast brukar det kunna vara lättare om man tydligt säger hejdå och sen lämnar hemmet, för de flesta bebisar brukar det nämligen vara svårare om hen vet att man är nära - men utom räckhåll. En annan sak som underlättar betydligt är också om den som ska ta hand om barnet när föräldern är borta är någon som barnet känner igen och känner sig trygg med.
För att ge det lilla barnet stöd under perioderna när det är mer känsligt för separationer finns några saker du kan prova:
- Prata med bebisen även när du är utom synhåll på så sätt hör det att du finns där.
- Försök att inte överreagera själv på barnets ängslan utan ge istället ett lugnt och tryggt intryck. Du gick bara iväg en kort stund – och, det viktigaste av allt - du kom tillbaka.
- Ge barnet massor av kramar och kärlek och ge det extra trygghet när det är som ängsligast.
- Låt barnet följa efter dig och följa med överallt som det har lust till. Kissa utan publik kan du göra när barnet är äldre. Skjuter man ifrån sig ett oroligt eller ledset barn brukar det bara skapa ännu mer rädsla vilket gör att barnet behöver dig ännu mer.
- Le när barnet rör sig från dig och ta emot det när det kommer tillbaka. Nu är bebisen ofta nyfiken, men behöver komma tillbaka och känna att du finns där innan det vågar sig iväg på en ny utforskningsrunda. Låt det helt enkelt veta att du är i närheten och att allt är som det ska.
- Går det att undvika så ta det lugnt med separationer. Är det en känslig period kan det vara smart att vänta med barnvakt och istället fylla på barnet med så mycket närhet du själv orkar.
Vad är separationsångest?
Att vara ängslig kopplat till separationer från föräldrarna är alltså en del av utvecklingen och helt normalt och sunt hos bebisar och små barn. Men för barn som är extra känsliga kan den ängsligheten ibland med tiden utvecklas till riktig rädsla för att skiljas från sin förälder. En rädsla som kan ställa till det i livet på olika sätt och kanske gör att de inte vågar göra det de vill, eller låter bli att delta i olika sammanhang som de egentligen hade velat vara en del av. När äldre barn har en ihållande och hindrande rädsla för separationer från föräldrarna brukar man kalla det för separationsångest. Upplever du att ditt barn begränsas i livet av sin rädsla för att skiljas från dig så kan det vara skönt att veta att det finns bra hjälp att få via BVC.
Faktagranskad av Tova Winbladh, legitimerad psykolog