Att gå över tiden - allt om hinnsvepning och igångsättning
Känns det som att dagarna efter den beräknade förlossningsdagen släpar sig fram? Då kan det vara bra att känna till att det är helt normalt att föda allt från två veckor före till två veckor efter dagen man är beräknad. Det är bara cirka fem procent som faktiskt får sitt barn på ”rätt” dag.
Det är vanligt att graviditeten går över tiden och i de allra flesta fall kommer bebisen av sig självt, men ibland behövs lite hjälp av vården för att förlossningen ska sätta igång. Vi går igenom vilka metoder som finns och om det är något du kan göra själv.
Att gå över tiden och vad man kan göra själv
De flesta tycker det är jobbigt att ta sig genom de sista veckorna av graviditeten, och går man sen över tiden kan det kännas närmast orimligt segt att behöva vänta på bebisen. Så finns det något man själv kan göra? Det finns visserligen mängder av husmorsknep som sägs skynda på förlossningen, som att äta kryddstark mat eller ha sex, men det är bra att känna till att det inte finns några direkta vetenskapliga belägg kring de allra flesta tips, och bebisen kommer som regel när den själv är redo.
Vad är en hinnsvepning?
Om livmodertappen är mogen kan barnmorskan försöka att starta igång förlossningen med hjälp av en hinnsvepning. Hinnsvepning är en metod som kan hjälpa kroppen att komma igång med värkarna. Den går till så att en barnmorska eller läkare utför en vaginal undersökning med målet att nå till fosterhinnorna och separera dom från den nedre delen av livmodertappen. Separationen stimulerar frisättningen av hormoner som bidrar till att starta förlossningen. För vissa ger hinnsvepningen effekt, medan andra bebisar inte går på det tricket - utan envist håller sig kvar i magen.
Det kan vara bra att veta att hinnsvepning ofta upplevs obehaglig eller smärtsam och att det ofta kan komma en liten blödning efteråt. Viktigt är också att veta att det alltid går att avbryta den om det inte känns bra. En hinnsvepning är alltså inget man ska prova på sig själv hemma, utan ett ingrepp för en barnmorskan som håller koll på läget och kan följa upp genom att lyssna på fosterljud. Det går också att göra flera hinnsvepningar med några dagars mellanrum, om barnmorska och läkare tycker det är lämpligt.
Vanliga metoder för igångsättning
Ibland måste förlossningen ändå hjälpas igång. Det är inte bara de som gått över tiden utan förlossningen kan också sättas igång om vattnet går utan att värkarna kommer igång, eller om man ser att barnet eller mamman inte mår bra av en eller annan anledning, till exempel havandeskapsförgiftning.
Det finns lite olika sätt att sätta igång en förlossning där följande metoder är vanligast:
- Hormoner som tas vaginalt eller sväljs. Det mjukar upp livmodertappen och ger ett hormonpåslag som sätter igång värkarna.
- Hormondropp som sätter igång värkarna.
- Att ta hål på fosterhinnorna, så att vattnet går.
- Att föra in en speciell kateter/platslag i slidan så att spetsen placeras inne i livmodertappen. Sedan blåser man upp en liten ballong med vatten och på så vis får man ett tryck nedåt som bidrar till att livmoderhalsen öppnar sig och triggar värkarna att starta.
Även en igångsatt förlossning brukar ta tid
Att bli igångsatt gör inte att resten av förlossningen skiljer sig så hemskt mycket från om den skulle starta av sig själv, man ska fortfarande igenom förlossningens fyra faser innan man får träffa det lilla barnet. Det kan ta ett till två dygn innan förlossningen kommer igång, men om livmodertappen redan är mogen och man kan börja med värkstimulerande dropp eller ta hål på fosterhinnorna, tar det oftast mindre än ett dygn. Det är alltid lättare att sätta igång en förlossning om processen redan är påbörjad och livmodertappen har mognat av sig själv.
Faktagranskad av Sara Bergman, legitimerad barnmorska
