Blyga barn
Att vara blyg är ett personlighetsdrag. Det handlar ofta om att man är lite försiktig av sig och för ett blygt barn kan det ta lite tid med tilliten till nya människor. Vill man hjälpa sitt blyga barn är det bra att aldrig avvisa känslorna som fåniga, för det är de absolut inte, utan försök istället att stötta och var förstående.
Att märka hur ens barn blygt gömmer sig bakom ens ben och se hur hen nyfiket kikar på de andra barnen som kastar sig in i leken på lekplatsen kan ge ett litet stick av sorg i hjärtat. Det är nära till hands att tänka att hen skulle ha så kul, om modet bara fanns. Och kanske vill den lilla försiktiga ha lite hjälp, eller så är barnet nöjd med att få ta saker i sin takt.
Blyghet kan innebära ängslan i nya situationer
Blyghet är ganska vanligt och stundtals är vi alla mer eller mindre försiktiga i vårt umgänge med andra, särskilt i perioder då vi är extra separationsängsliga. En del barn är av naturen mindre utåtriktade än andra. Det gör att de bland annat kan behöva längre tid för att anpassa sig till en ny miljö. De tvekar och undviker grupper. Ganska ofta blir de också oroliga i nya, främmande situationer, som när de träffar andra barn på förskolan. Det är också vanligt att blyga barn blir besvärade av för mycket uppmärksamhet - att fylla år och få allas odelade uppmärksamhet kan vara otroligt jobbigt för ett blygt barn. Att lämna tryggheten hos mamma eller pappa kan vara ett jätteproblem.
En försiktig inställning till livet
Ibland varar blygheten bara en kort tid, och därför är det alltid bra att ha tålamod. Att skälla på barnet, eller avvisa känslorna som fel, hjälper absolut inte. Tvärtom kommer det förmodligen att få barnet att känna sig ännu mer osäkert. Är det så att det inte bara är en fas så behöver du ha ännu större tålamod och hoppas att barnet med tiden lär sig att hantera sin blyghet så att den inte blir till ett hinder. För det är det långt från säkert att den blir, att vara blyg behöver inte vara ett problem, det är ett till stor del medfött personlighetsdrag som det går alldeles utmärkt att leva med.
Blyg eller introvert?
Störs man inte av sin blyghet så finns det ingen anledning att träna bort den eller något sådant. Tvärtom så finns det fördelar med att vara mer inåtvänd av sig, det kan barnet ha mycket glädje av i livet. Det är också skillnad på att vilja vara med andra men inte våga på grund av att man är blyg, och att inte vilja vara social så ofta på grund av att man är en introvert person. Om ditt barn trivs gott i sitt eget sällskap och blir utmattad och trött av för mycket socialt umgänge, så är det kanske snarare så att barnet har en mer introvert personlighet, än att hen är blyg?
Att stötta ett blygt barn
Det finns barn som inte är tillfreds med sin blyghet. Där man märker att blygsel står i vägen för barnets vilja. Och hur kan man då hjälpa blyga barn? Undersökningar visar att föräldrar som mjukt och försiktigt försöker motivera barnen och håller ett öga på barnens aktiviteter på avstånd lyckas bättre än de föräldrar som i hög grad styr och övervakar barnen. Det innebär att blyga barn behöver föräldrar som inte är så pådrivande utan de behöver istället föräldrar som är lugna, förstående och känsliga.
För att hjälpa till att dämpa blygheten så kan man prova detta:
- Berätta att du förstår hur det känns och bekräfta lugnt barnets känslor. Försök att undvika att bli frustrerad, även om det kan kännas svårt. Vi fungerar så olika och vad som är lätt för dig kan vara superkämpigt för ditt barn.
- Låt ditt barn leka med en i taget. I stället för att tvinga barnet att vara socialt med många samtidigt så kan det vara lättare att ordna tillfällen som inte är så överväldigande, till exempel genom att låta ditt barn leka med bara en kamrat. Fungerar det fint så kan det vara skönt för barnet att ha en kompis man känner sig trygg med och det kan sen våga sig på att lära känna fler.
- Försök planera in så det finns gott om tid när det är dags för inskolning på förskolan. Det kan vara smart att komma dit extra tidigt på morgonen, innan det redan finns en stojande grupp barn där.
- Låt barnet betrakta de andra barnen en stund så att det förstår vad som pågår. Kom med ett eller två förslag på hur barnet kan komma i gång med leken, men låt barnet själv bestämma när det ska börja delta. Ha tålamod!
- Ibland kan det hjälpa till att du som vuxen är med och leker en stund, som en länk för barnet in i leken.
- Även om du inte upplever att det blir bättre så sluta inte med era försök till att delta i sociala sammanhang. Det kanske ser ut som ditt barn bara står och observerar vad som händer från sidan, men det händer så mycket mer inuti och genom att iaktta så kommer barnet med tiden bli mer och mer trygg i situationen.
När blir blyghet ett problem?
Det går som sagt alldeles utmärkt att ha en försiktig och blyg personlighet och ändå ha ett givande och rikt liv, både på egen hand och ihop med vänner. I vår kultur premieras ofta utåtriktat och frimodigt beteende, men det finns egentligen inget som säger att utåtriktade och kavata barn skulle må bättre eller ha bättre självkänsla än blyga barn. Det handlar helt enkelt om olika sätt att fungera och precis som med det mesta finns det för- och nackdelar med båda sätten.
Ibland kan dock blyghet dra iväg och utvecklas till en social ängslighet som hindrar barnet att göra det hen egentligen vill. Kanske vill barnet gärna gå på kalaset men vågar inte, eller vill prata med andra barn på förskolan men tycker det känns läskigt och svårt och hamnar därför utanför. I sådana lägen - när barnet själv lider av sin blyghet - kan det vara bra att träna lite på det sociala tillsammans och hjälpa till så att barnet vågar utmana sig. Man kan träna genom att ta små steg i lugn takt, kanske med någon liten belöning efteråt om man vågade göra det man ville fast man kände sig väldigt blyg och nervös. Även här gäller att inte pressa för mycket, barnet måste få ta träningen i sin egen takt.
Växer sig problemen stora och blygheten börjar hindra barnet mycket och skapar lidande i livet så ska man höra av sig till BVC eller psykolog för att få stöd och hjälp.
Faktagranskad av Tova Winbladh, legitimerad psykolog